29 Mars - The Silk Market

Vi vaknade vid 04.30, lagom jetlaggade. Låg och läste i sängen tills det ljusnade varpå vi begav oss till Beijing Railway Station för att köpa tågbiljetter. Det var ett större projekt än vi hade förväntat oss! Regnigt, kallt, fullt med folk och man halkgled på folks slem stup i kvarten. Mindre glamoröst. Man var tvungen att scanna väskorna innan man fick komma in på tågstationen. Jag har upptäckt att folk som jobbar i informationsdiskar osv inte är så trevliga. Däremot så vill gärna random people på gatan hjälpa en om de råkar höra i bakgrunden och de kan lite engelska! Jag vet inte, kanske har de i informationsdiskarna tröttnat på att hjälpa folk? Vi fick alltså knappt någon hjälp hos de i informationsdisken. Det blev inte lättare att de inte pratade engelska och vi inte kunde kinesiska.

Biljetter till Xi'an fanns tyvärr inte alls, men till slut fick vi tag på biljetter till Shanghai istället. Vi sa biljetter till Shanghai men killen verkade inte förstå. Till slut sa han: "Ahaa! Sh u i uh aa ng uu hh ai!" ... eeh... ja det var väl vad jag sa också.. eller?

Efter vårt lilla äventyr på tågstationen åkte vi till Wangfujing, med tunnelbana. Jag hade förväntat mig att en så viktig station som Beijing Railway Station skulle se lite finare ut. Istället var det ett litet, sunkigt ställe med en minibiljettlucka gömd i ett hörn. En söt ung tjej erbjöd sig att hjälpa oss för det var tydligen ett byte på vägen. Givetvis blev man lite misstänksam efter vad man läst om tescammar som slutade i flera tusen. Hon var väldigt pratglad trots sin lite begränsade engelska. Hon sa till slut: Kom ihåg att hoppaav vid nästa" och hoppade av själv.
...
Slutsats: som tur är så är inte alla kineser ute efter att lura en. Det var en trevlig start på resan.

Wangfujing var inte så imponerande som jag hade trott. Det såg mest ut som vilken annan shoppinggata med shoppingbyggnader i vilken annan storstad som helst, och jag har sett sådana i hela världen, jag ville se något annorlunda i Kina. Därför åkte vi snart därifrån, och mot The Silk Market - turistmarknaden med lverpriser från helvetet. Här gäller det att pruta, pruta pruta! Säger de 500 så ska man säga 50. Det kryllade av turister, och säljarna skådespelade som om det stod en oscarstaty på spel. Jag köpte en D&G-handväska. "Hello beautiful lady! Special prize just for you frienda! For others, 280, but for you only 180! So cheap! Real D&G"... Mhmm... en riktig D&G, va? Jag fick den för 50 yuan... Den var riktigt fin iaf.

"Hello lady, panda you need" vid ett stånd som sålde pandasaker. "Hello Kitty, Kitty so nice" i ett annat, eller det ständigt lika roliga: hello pretty miss, you want to buy this shirt" och så pekar de bara på det som är närmast dem utan att titta och det råkar vara det absolut fulaste de har i hela ståndet. Varför skulle man vilja köpa det fulaste de har? De vågar inte släppa en med blicken. Efteråt så saknar man fasta priser ändå. "Ok ok what you low price? Ok last price how much".

Roligast: I pizzabuffén till lunch så bestod endast en enda av alla rätterna av pizza.